Praktik, Ve-O-Brasa
Ja ni, var ett tag sen sisst men nu så tog jag äntligen tag i min värdelösa kropp och masade mig till blogger. Inspirationsnivån har varit lite bristfällig, hoppas det ändras nu :)
Det har hänt en del sen sisst. Men faktum är att några fågelholkar inte har sett dagens ljus än. Bland annat skyller jag på materialbrist. Farsan skulle ta hem brädor men det har liksom inte blivit av än. Däremot har det hänt en del annat.
Bland annat har jag hjälpt min bror med en del vedjobb. Han har haft en hög, och när jag skriver hög så menar jag hög, på baksidan som vi tatt itu med nu till vintern.
Jag har även slaktat en gammal husvagn som jag eldat upp i en rostig tunna. Det var även en hel del olämpligt skit som åkte i infernot om jag väljer att uttrycka mig milt. Röken la sig som en dimma över hela Korshult så några mygg finns det knappast kvar.
För övrigt praktiserar jag på Centralskolan. Var på Alleskolan förra veckan på högstadiet och hade bland annat lektion om blodomloppet. Jag kan glatt meddela att jag valt rätt linje på universitetet. Jag säger bara det, jag kommer ha bättre jobb än du!
Men livet är inte lika ljust nu. Just nu haltar jag fram med en 1-3:a som är lika "framfusiga" första dan som högstadieungdomarna var efter en vecka. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer vara i slutet på veckan!
Sen vill jag även specialisera mig på några ämnen. Det där att undervisa i allt från matte till svenska på "gagganivå" är verkligen inte min grej. Jag vill ge elver ahaupplevelser i deras vardag och få dom att förstå naturen samt världen vi lever i. På denna nivå känns det bara som man rabblar upp saker "som ska rabblas" och ungarna bara tackar och tar emot utan att undra eller fundera över något.
Det roligaste som finns är när elever funderar och frågar över saker. Just nu är dom mest avancerade frågorna i stil med "Vad ska jag göra på denna uppgift?" eller "Ska jag fortsätta när jag är klar?". Inget ifrågasättande, inga egna reflektioner över saker, URTRIST!
Nu låter det som jag hatar barn, så är verkligen inte fallet. Dom är grymma på sitt sätt. Men jag väljer inte att jobba med dom. Jag lämnar den posten till nån som verkligen trivs med det och får ungarna att verkligen känna sig trygga i skolan.
För att krydda mitt gnäll lite extra kan jag meddela att min aktuella mentor är dyngtrött på sitt jobb, trött på barn och less på hela skolan. Det sistnämda är en rent antagande från min sida. Mentro mig, hade ni varit där jag är nu så hade ni också trott det.
Ja ni, jämmer och elände. Finns folk som har det värre så jag ska inte fortsätta mitt gnäll.
Jag ska istället avsluta detta inlägg med att jag ska på lan i helgen. Ska bli riktigt roligt eftersom det sällan är lan nu för tiden pga olika omständigheter. Bland annat har mycket folk börjat jobba, andra har flyttat. Detta leder till att lanfrekvensen stadigt har sjunkit tyvärr.
Men det ska bli riktigt roligt, dra fram pumphaglet och dra av en salva rakt in i kamraten brevé, finns det nått härligare?
Dagens snilleblixt: Allt brinner vid rätt temperatur, till och med husvagnsisolering från sent 60-tal.
Det har hänt en del sen sisst. Men faktum är att några fågelholkar inte har sett dagens ljus än. Bland annat skyller jag på materialbrist. Farsan skulle ta hem brädor men det har liksom inte blivit av än. Däremot har det hänt en del annat.
Bland annat har jag hjälpt min bror med en del vedjobb. Han har haft en hög, och när jag skriver hög så menar jag hög, på baksidan som vi tatt itu med nu till vintern.
Jag har även slaktat en gammal husvagn som jag eldat upp i en rostig tunna. Det var även en hel del olämpligt skit som åkte i infernot om jag väljer att uttrycka mig milt. Röken la sig som en dimma över hela Korshult så några mygg finns det knappast kvar.
För övrigt praktiserar jag på Centralskolan. Var på Alleskolan förra veckan på högstadiet och hade bland annat lektion om blodomloppet. Jag kan glatt meddela att jag valt rätt linje på universitetet. Jag säger bara det, jag kommer ha bättre jobb än du!
Men livet är inte lika ljust nu. Just nu haltar jag fram med en 1-3:a som är lika "framfusiga" första dan som högstadieungdomarna var efter en vecka. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer vara i slutet på veckan!
Sen vill jag även specialisera mig på några ämnen. Det där att undervisa i allt från matte till svenska på "gagganivå" är verkligen inte min grej. Jag vill ge elver ahaupplevelser i deras vardag och få dom att förstå naturen samt världen vi lever i. På denna nivå känns det bara som man rabblar upp saker "som ska rabblas" och ungarna bara tackar och tar emot utan att undra eller fundera över något.
Det roligaste som finns är när elever funderar och frågar över saker. Just nu är dom mest avancerade frågorna i stil med "Vad ska jag göra på denna uppgift?" eller "Ska jag fortsätta när jag är klar?". Inget ifrågasättande, inga egna reflektioner över saker, URTRIST!
Nu låter det som jag hatar barn, så är verkligen inte fallet. Dom är grymma på sitt sätt. Men jag väljer inte att jobba med dom. Jag lämnar den posten till nån som verkligen trivs med det och får ungarna att verkligen känna sig trygga i skolan.
För att krydda mitt gnäll lite extra kan jag meddela att min aktuella mentor är dyngtrött på sitt jobb, trött på barn och less på hela skolan. Det sistnämda är en rent antagande från min sida. Mentro mig, hade ni varit där jag är nu så hade ni också trott det.
Ja ni, jämmer och elände. Finns folk som har det värre så jag ska inte fortsätta mitt gnäll.
Jag ska istället avsluta detta inlägg med att jag ska på lan i helgen. Ska bli riktigt roligt eftersom det sällan är lan nu för tiden pga olika omständigheter. Bland annat har mycket folk börjat jobba, andra har flyttat. Detta leder till att lanfrekvensen stadigt har sjunkit tyvärr.
Men det ska bli riktigt roligt, dra fram pumphaglet och dra av en salva rakt in i kamraten brevé, finns det nått härligare?
Dagens snilleblixt: Allt brinner vid rätt temperatur, till och med husvagnsisolering från sent 60-tal.



